Dalmas lost in Örebro

På resan hem njuter jag av att det är tyst lugnt och väldigt glest med folk på tåget. Mitt i njutandet, precis när jag precis håller på och somna så känner jag att mina väskor rör på sig. Förbluffad som jag blev så vaknade jag och ser en gubbe står och ska precis till och flytta på mina väskor som jag hade lagt på sätena framför mig. Han ser naturligtvis detta och ber mig att flytta på dessa. Min första reaktion är ju såklart att visst det är ju inga problem, men när jag väl har flyttat på allt så ser jag att det finns HUR MKT platser lediga som helst i resten av vagnen. Då blir jag lite småsur, jag menar, när han kan välja vilken plats som helst så MÅSTE han välja just den platsen som jag hade mina väskor på. Ibland kan man fundera lite hur folk tänker...

förövrigt så är det ganska skönt att vara tillbaka igen. Lite jobbigt att lämna mammas goda mat dock.